Jag ska försöka återuppleva bloggen nu när jag far iväg på äventyr i usa. Kan inte med allt dedär med resedagbok, så om ni är intresserade av mitt nya liv som amerikanska så finns jag nog här, you know! Idag hade carro och jag hejdå middag med familjerna. Fantastik mat måste jag säga, sparris och rotfrukter (helt obrända). Mitt i middagen ringde de från usa angånde vårt boende. Såklart ringde dom mig och jag dog av nervositet, mumlade nått om att jag hade en pappa sen slängde jag telefonen i händerna på Carro så avslutade samtalet perfekt. Åhå, hur ska detta gå? När jag tänker så låter de skitbra, men sen när de väl kommer till tals börjar jag stamma. Lev och lär blev kvällens motto. Det här kommer gå fiint ;)