LIGGER TANZANAJA VERKLIGEN I AFRIKA?

Det bästa tillfället att skriva blogginlägg är helt klart under dala-dala färden till sjukhuset. Här har man god tid på sig så att säga. Nu har tredje veckan kommit igång och vi har bytt inriktning till pediatrik! Vi ska rotera som vi gjort tidigare veckor, onkologi, brännskador, undernäring och känguruvård.

 

Igår var jag och dani på undernärds-enheten. Stackars små barn! Varför många barn blir undernärda, förutom fattigdom beror på att mödrarna slutar amma sina barn vid två månaders ålder för de tror att de ska få näringsbrist av bara bröstmjölken. Istället ger de vanlig föda, vilket inte går. De flesta barn vi såg hade ödem(svullnad) kring ögon, anklar och buk. Det finns inga näringspartiklar i kroppen som binder vätska därför trängs en del av kroppens vätska ut i vävnaden och orsakar svullnad. Vissa av barnen kunde inte öppna ögonen. 

 

Vi mötte en flicka 10 år, sängliggandes och mager som inte liknande något vi sett tidigare. Flickan hade hiv som nu utvecklats till aids, till det fjärde och värsta stadiet. Hon fick målersättning som snart kom upp igen, och där fick hon sitta i sin egen avföring alldeles för länge! Personalen prioriterade annat. Tillslut fick hon hjälp upp och somnade snabbt. En annan flicka vars föräldrar hade övergivit henne pga av CP-skada satt ensam i sin rullstol. Vi badade henne efter hon ätit med hela kroppen. Polisen hade hade hittat henne utanför ett hus. Så nu bor hon på sjukhuset. Hennes säng står i en korridor där läkarna håller rond. 

 

Efter praktiken tog vi en taxi för att betala en del på safari-tur vi bokat och för att sedan gå på marknad! Föreställ er ett kontor på ca 15-20 kvm där det jobbar 7 personer varav 6 st kollar på actionfilm. Det var ett mysigt krypin, dock tveksamt hög rekrytering med tanke på aktiviteten på kontoret. Marknaden som skulle vara en av Dars billigaste och bästa marknad fick då i alla fall mig att känna STOR tacksamhet både för Sverige och för att vi bor där vi bor i Tanzania under dessa veckor. En av killarna som också arbetade med safari-gänget följde (tack å lov) med oss för guidning. Det var så mycket märkliga saker som pågick under promenaden dit. Människor rullade hjul (vad det nu ska betyda), sålde frukt i 50 graders värme, satt och softade, sålde stöldgods osv osv. När vi var framme vid marknaden möttes vi av en doft som jag senare märkte skulle bli ett problem att vädra ut från näsborrarna. 100tals kilo surströmming låg framme i solskenet. Jag började fundera på om det ens är möjligt att äta detta? Men tog ganska snabbt mitt förnuft till fånga och sa till mig själv: nej det går inte. Märta och Lollo köpte fina korgar iaf, det enda problemet var att fiskdoften kom med hem! 

 

Allt vi upplever här är av en speciell karaktär. Det är svårt att definiera upplevelsen i sig. Det är givande på många sätt men samtidigt är det svårt att alltid behöva acceptera att allt går så fruktansvärt långsamt och att vi inte kan göra så mycket som vi egentligen önskar och faktiskt försöker. Personal på sjukhuset gör oftast i n g e n t i n g under flera timmar i sträck! Men det är bara att gilla läget! Idag fångade jag dock resans absolut bästa bild på en kvinna som helt enkelt ville ta en paus:

 Ikväll sla vi ut å testa vingarna på en indisk resturang. Vore skönt om vi kunde hålla ögonen öppna längre än till 20.30! Puss på er alla!

 

 

Här får ni se lite bilder från helgen och fram till idag!