LIGGER TANZANAJA VERKLIGEN I AFRIKA?

Hej på er!

Nu har vi börjat landa på riktigt! I torsdags fick vi äntligen vårt tillstånd att få vistas på sjukhusets olika avdelningar. Från att allt tagit ungefär 10 gånger så lång tid jämfört som det gör hemma i Sverige brakade öventyret lös. De delade på oss, Jag och Dani på Sveriges mottsvarighet till Neonatalavdelning och Lollo och Märta på mottagning för gravida kvinnor. Det är lite svårt att börja någonstans, men om vi säger såhär: kvinnan jag och Dani gick med det första fem minutererna som skulle föreställa vår handledare försvann samtidigt som hon han splittra på mig och Dani eftersom Dani visade kunskaper på förtidigt födda barn då hon jobbar på Neo i Uppsala.

 

Jahapp, där stod jag ensam i ett rum med 15 barn som var mindre än någonting jag någonsin sett tidigare. En kvinna kom in "Can you feed this baby?" Jag hör mig själv säga "Eeeeh YEEEES". Och 30 sekunder senare hade jag en liten pojke i famnen som jag rentutsagt var LIVRÄDD att jag skulle tappa, samtidigt som jag hade en mjölkkopp i den andra handen. Behöver jag ens säga att ca 75% av mjölken rann längst barnets hals? Tillslut blev lill-pojken ialla fall mätt och en sköterska kom in och berättade att ingen kunde mata honom för hans mamma hade dött under förlossningen. Jag minns inte riktigt hur dagen slutade, men jag hittade Dani och det var så befriande. 

 

Beroende på hur sjuka barnen är ligger dem i olika rum, men i varje rum ligger ca 10-15 barn, vissa delar säng  och de fletsa är väldigt sjuka antingen av vattenskalle, missbildningar, HIV, höga värden av bilirubin eller födda från v. 25 och uppåt osv osv osv. Det finns inga kuvöser utan dem har istället satt värmen på 50 grader i rummen. Kunskaperna vad gäller hygien, medicinsk teknik, utrustning, rutiner går inte att jämföra med Sverige (såklart), men att det skulle vara sån stor skillnad är vi alla ändå överraskade om. 

 

Dag 2 gick jag och Dani tillsammans och efter en morgonrapport där de mesta var oklart blev vi lämnade ensamma i ett rum med 15 bebisar för att byta blöjor och och väga dem. Vissa hade haft sin första avföring men det fanns ingenting att tvätta dem med. Vi frågade en sköterska men hon sa att det var mödrarnas ansvar. Vi körde på och det kändes häftigt att få hjälpa till det lilla vi gjorde samtidigt var det väldigt hjärtekrossade att vi inte kunde göra mer. Mödrarna å andra sidan, är en upplevelse i sig, vilka kvinnor. Alla är klädda i skynken och utstrålar någonting speciellt. Kl 10 på morgonen får de komma in på avdelningen efter att de varit i från sina barn under hela natten för att ge dem mat. Det var en fröjd att se de kvinnor som faktiskt kunde amma sina barn, för det var inte många. Utan de flesta fick sitta och "mjölka" fram för att sedan mata med kopp. De flesta barnen är så sjuka så de reagerar knappt på bröstet eller koppen. 

 

Märta och Louise fick sitta med läkarna och träffa gravida kvinnor och kvinnor med barn som ska följas upp. På tisdag ska vi byta plats sen får vi se vilken avdlening vi får vara på. Målet är att få se en förlossning! 

 

Det var en FRÖJD att slippa svettas på dala-dala bussen i helgen. Rallelujah. Vi hade snackzy time hemma i fredags och deckade typ kl 21. Igår tog vi en båt till Bongojo Island för sol och bad, det var najs. Vi blev även mätta för första gången sedan vi kom hit, ris och görnsaker i alla ära, men fan va gott det var med lite tuggmotstånd. Idag var planen att ta sig till en marknad men det går inte, det är så sinnessjukt varmt. Istället gick vi till Hilton Hotel i hopp om att få betala in oss för ett bad i deras pool, tror ni vi "bratpackers" fick det? NEJ. Personalen på Hilton sa att vi kunde gå till ett område lite längre där det fanns en pool att hyra in sig på. Vi gick dit och hoppade bomben i poolen av lycka. Efter ca 40 minuter kommer en man "At wich aparment do you stay?" Fem minuter senare fick vi snällt följa securityvakten ut. Vi fortsatte jackten för svalkning till nästa hotel utan resultat. Dagen slutade med att vi satte oss på ett annat hotels uteservering och beställde in det billigaste de hade vilket var lite mer av det afrikanska riset och två pizza-slice var och norpade på deras wi-fi. En lyckad dag helt enkelt med många garv och såklart YATZY!

 

Nu bokar vi Zanzibar, eller rättare sagt så går Märta crazy, medan Lollo rekar safari och jag tar ansvar för bloggen. Känns som en fair deal med tanke på att det ofta blir knas när jag lägger mig i. Jag har tex fått börbud att krydda maten då jag förstört den med chili varje gång jag försökt föra mitt strå till stacken. Tur att man är bra på att städa och diska. 

 

Vi hörs snart! Hoppas ni mår BRA för det gör vi!