LIGGER TANZANAJA VERKLIGEN I AFRIKA?

Jag tänkte berätta om några förväntningar, nya och gamla som jag har om Afrika. Jag kan börja med att berätta att jag under många år, kanske lite för många trodde att Afrika var ett land. Det kanske är som många sagt till mig, att det är inget man säger högt men det gör det enklare att förstå poängen med detta inlägg. En gång fick jag en fråga av min vän Hanna Slotte ”Lisen, vet du vad Eritrea är?” Inte fan vet jag tänkte jag och svarade ”Det är väl en jävla ekvation eller något…”. Nu några år efter ser jag mitt ovetande som en metafor, att obesökta världsdelar är som ekvationer som ska lösas genom att uppleva och utforska dem. Och det är precis det vi håller på med just nu, väl framme i Dar es Salaam.

 

När vi hade landat efter en sömnlös flygtur stod en man och väntade på oss vid ankomsthallen, snällt och fint körde de oss till vår lyxiga svit, ett område som jag förstått kan heta Oyster Bay. Vi däckade ganska snabbt, jag och Lollo i ett rum och Dani och Märta i det andra. Lägenheten är utrustad med POOL, ett kök, ett badrum och en TV-hörna med möbler värre än på soptippen. Vi gick ut och kollade runt, såg havet och lokaliserade snabbt upp ett supermarket där hönorna gick loss och shoppade allt vi kom över, kryddor, nötter, grönsaker, frukt, linser, bönor osv osv. Vi betalade flera miljoner i total ovisshet om hur mycket vi pungade ut. Väl hemma och dags för middag gick strömmen ca 120 gånger och maten vi trodde att vi hade extrema mängder av hördes bara som ett kurr i magen och en gammal yoghurt som exploderade satte punkt för vår första dag i Tanzania. Jag tror jag talar för alla att natten inte var en beauty sleep, men å andra sidan var vi taggade på att ta oss till sjukhuset för ett första möte med en kvinna som ersatt en annan man att vara vår kontaktperson under dessa veckor. Jahapp, var ska man börja? Att stress inte existerar eller att tidpunkter är en definitionsfråga i detta land kan med all säkerhet summera denna dag. Vi hoppade på en ”Dalla Dalla” som körde som om det inte fanns någon morgondag. Trafiken kan få ett inlägg för sig självt. Fram kom vi, men dock 7 minuter för sent och då kunde vår handledare inte ta emot oss. Hon skulle ha lektion. Helt okej för vår del att vänta, men den stora frågan är hur hon tänkte att hon skulle hinna visa hela sjukhuset på 7 minuter innan lektionen började. Vi satte oss och väntade i två timmar innan hon dök upp igen, ca 1 timme sen. Hakona matata liksom!

 

Sjukhuset var utspritt över ett stort område med små hus. Det fanns alla möjliga olika inriktningar på sjukvård och allt var som väntat väldigt annorlunda från Sverige. På en sida satt människor som vi tror väntade på att få bli vårdade samtidigt som någon dödade en kyckling på andra sidan för att förbereda lunchen. Mammorna bar sina barn på ryggen och var sådär vackert unika som vi föreställt oss. Vi träffade en kvinna på förlossningen där vi ska vara i två veckor med start från imorgon.

 

Det finns mycket kvar kring denna ekvation att lösa, och imorgon ska vi fortsätta! Vi hörs snart! TA HAND OM ER!